Blogg

Tyck att jag är löjlig

Det tar 90 minuter att promenera, spela pingis eller cykla bort en semla. Det har Livsmedelsverket räknat ut. Och för den som inte har 90 minuter men ändå vill mumsa i sig finns 30 minuters löpning som alternativ. Det går minst lika bra.

Samtidigt som jag läser om semlan (på ungefär lika många nyhetssajter som antal minuter det tar att förbränna den) vandrar mina tankar över atlanten. Idag är det ju faktiskt inte bara fettisdagen, det är också National Eating Disorders Awareness week i USA.

Jag vet inte om de nyhetschefer som lägger ut artikeln om semlorna faktiskt tänker ett steg längre på vad de delar. Tänker de på alla dem med en störd kroppsuppfattning och med stark viktfobi? Tänker de på alla dem vars mens upphör, vars kroppsbehåring ökar just på grund utav en av många artiklar om dessa förbannade kalorier?

Jag har själv räknat kalorier. Och trots att jag försöker sluta, försöker att inte bry mig, cirkulerar siffrorna i mitt huvud då och då. ”Om du äter den där chokladbiten så får du i dig si och så många kalorier. Bara så du vet.”

 

Det är nyttigt att vilja bibehålla eller uppnå en hälsosam kroppsvikt, och jag är medveten om att övervikt och fetma är några av våra största hälsoproblem. Men om vi nu, för en dag, har någon slags tradition där vi tillsammans, kollektivt, förväntas äta semla (vilket i sig också kan diskuteras) – kan vi slippa att dessutom bli tvångsmatade av kalorisnacket då?

Jag hoppas att din självkänsla gör att du tycker att mitt inlägg är löjligt. Det förtjänar du. Men för dig som inte gör det: Jag känner med dig.

PS. Förlåt för att jag bidrar till vikthetsen genom att skriva ut hur många minuter det tar, men jag misstänker att du som behöver läsa det här redan vet. Återigen, jag känner med dig.