Blogg

Till dig som är söndercurlad och superegoistisk

Det är fantastiskt skönt att kategorisera människor. Att klassificera, sortera och gruppera folk i ens omgivning. I veckan har vi exempelvis lärt oss att en mörkhyad pojke inte faller in i kategorin Lucia. Vi har också lärt oss av  vår kommande kommunstyrelseordförande Anna Tenje (M) att det är okej att klassa sig som ”kvinnlig pionjär” men inte feminist.

Jag lär mig ganska ofta vilka kategorier jag själv hamnar i. Jag kan exempelvis vara ”den nya tjejen på jobbet”, ”hon utan tålamod” eller varför inte ”hon som aldrig kan hålla käften”. Men den kategori jag är allra minst förtjust i att tillhöra är 90-talisterna, den söndercurlade och superegoistiska generationen som varken flyttar hemifrån eller kan få jobb.

Statistiska centralbyrån har nyligen släppt en Arbetskraftsbarometer. Det vill säga en 64 sidor lång rapport om arbetsmarknaden, och om vilka yrken du ska alternativt inte ska välja om du vill ha jobb i framtiden. Inte helt oväntat, och som många gånger tidigare, är journalistyrket högst upp på den alarmerande utbilda-dig-inte-till-detta-listan, vilket såklart går hand i hand med hur många som faktiskt vill bli och utbildar sig till journalist.

Jag tänker mig att många av de som utbildar sig just nu är 90-talister, och det är väl egentligen inte så konstigt att många av oss vill bli ett namn i tidningen eller synas på tv? Ego som vi då tydligen är. Men, är det egentligen fel att vara ego? Och är vi verkligen så ego?

Är det inte vi som, trots att det råder bostadsbrist, och trots att det inte finns jobbmöjligheter, vågar kasta oss ut? Vågar lägga tid och pengar på en utbildning och en framtid vi tror på? Är det inte vi som vill rapportera om vår omvärld för att vi bryr oss om vad som händer? Är det inte vi som står för hårt arbete och gemenskap?

Som journalist, och 90-talist vill jag därför säga till alla er som tillhör min kategori: Gör vad ni vill och skit i rapporterna. Var en stolt söndercurlad, hårt arbetande, solidarisk egoist. Det kan gå!